Lavakaka

Idag har min underbara prinsepojk tagit sina sista skutt och andetag. Jag saknar honom så... jag har nog ännu inte fattat att han är borta, död. När jag satt där med honom i mitt knä kändes det som att det var någon annans hund som låg i mitt knä, Brownie väntade ju på mig hemma...

Att somna igår kväll var mer än svårt... jag ville inte sova, för att vakna upp till denna dag. Men tillslut slockande mina blå med hundarna tätt intill. Vaknade vid 8 och tog vår sista löparrunda som team lavakaka. Hemma igen fick Brownie korv till frukost som kan tuggade i sig försiktigt...

Tjugo i elva var det dags... nästan det värsta av allt... att åka hemifrån och veta att han aldrig mer kommer tillbaka... lava fick vara hemma vilket inte gjorde saken bättre... för hon skällde så... hon skulle bara veta att hon aldrig mera skulle få träffa sin lilla galna kompis mera...

Brownie fick åka framsäte till Frövi, något som han verkligen gillar eftersom han har koll överallt. Innan vi gick in till Annsofi tog jag och Brownie en sista promenad tillsammans. Gick ner till vattnet och tog ett par sista kort på min kille. Blev otroligt bra...

Så blev det tillslut dags för det jobbigaste beslutet i mitt liv. Tack Annsofi för ett underbart avslut, allt var perfekt!

Brownie fick med sig sin tennisboll in och jag hade med hans lilla blåa fleecefilt som han haft sen leverans vid 8veckor. Medan Annsofi fixade iordning allt lekte Brownie med sin boll. Som vanligt la han bollen i mitt knä...backade och vill att jag skulle kasta. Min älskade lilla bollhund. Så fick han det lugnande i nackskinnet. Han vill inte riktigt vara stilla och morrade lite... med det är så typiskt honom... inte vara fasthållen eller att någon sticker honom... nej han är terrier ända in i själen. När han fått den sprutan fick han vara på golvet igen och lekte med sin boll. Jag satt på golvet och rullade bollen lite försiktigt så det inte skulle bli konstigt med injektionen... efter ett par minuter började han bli seg och kom och la sig bredvid mig på filten, med bollen tätt intill sig så klart.
Sen var det dags för slutet. Jag tog honom i famnen och Annsofi satte kanyl. Ingen reaktion från Brownie när nålen sattes. Jag kunde inte låta bli att kommentera att det var tur att kanylen var blå och inte röd (jag med mina färger på tjej och kille.) Tårarna rann och Brownie blev blöt... så fick han överdosen av narkosmedlet som skulle ta honom bort fårn mig... allt gick relativt lugnt och stilla. Han tog några djupa andetag, svansen rörde lite på sig och innan han försvann helt tog han tre snabba andetag... lite nästan som att kippa efter luft men det var nog bara lugnorna som inte orkade vidga sig mer. Annsofi lämnade oss en stund och jag tog Brownie i min famn och kramade honom hårt och länge. Hade min kind mot hans huvud så det såg ut som han badad av alla mina tårar. Kunde inte låta bli att stoppa ner näsan i hans päls och känna hans doft, kommer sakna den... och hans lena små öron... han var otroligt vacker från början till slut. Allt gick oerhört lugnt och fridfullt till och precis så perfekt som jag önskat.

När jag kände mig klar med mitt avsked (vilket man aldrig blir) kollade jag och Annsofi i munnen på B. Det såg verkligen inte fint ut. Hade växt ut en massa saker och man såg verkliga förändringar. På något sätt känns det skönt att jag tog en sista titt ,för förhoppningsvis hjälper det mig när jag tvivlar om det var rätt beslut att fatta.
När jag skulle gå bad jag Annsofi att hålla Brownie i famnen så jag slipper minnena av att han ligger där på bordet. Nu såg det bara ut om han sov lugnt i Annsofis famn.

Vidare till nästa värld har mina älskade prinsepojk fått med sig sin filt så han inte ska frysa i kyliga tider och har sin trygghet. Självklart fick han även med sig sin boll... om han hittar någon som orkar leka med honom där bakom regnbågens färger.

Till min ängel:
Jag kommer alltid att älska och sakna dig prinsen min. De här åren tillsammans har du lärt mig otroligt mycket och varit min stora trygghet i livet. Du har varit med om så mycket och varit min trogna och bästa vän. Du har funnits vid min sida i medgång och motgång och pussat på mig när du varit sådär tokigt glad, du har slickat bort mina tårar när jag varit ledsen. Hoppas jag tog rätt beslut att låta dig gå ett stycke i förväg så du kan jaga bort allt vilt och kolla av läget tills den dagen vi kommer efter. Det kommer bli så oerhört tomt och tyst utan dig. Inga små klor som slår mot golvet, ingen som sitter på soffryggen och tittar ut bakom gardinen... ingen som kommer och krafsar när vi ska sova...

Jag är oerhört tacksam för alla dessa år pojken min. Du har varit speciell på så många sätt och du har satt spår hos många... vi kommer aldrig att glömma dig! Älskar dig!!!

Så avslutningsvis vill jag citera en låt text...

"Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig  som jag är där för dig"

Jag ska aldrig sluta att älska dig!